24 november 2016

Blommig Fredag - I det dolda!

Så otroligt roligt att få köra igång igen och få läsa alla era inlägg! 
Och tusen tack för alla underbara kommentarer, det byter massor för mig! 


Bedövande vackert och med en doft som förför alla som går förbi!


Efter flera år så har rosen Venusta Pendula växt sig hög och ståtlig. 
Svingar sig högt, högt upp och stjäl all uppmärksamhet.


För vem kan inte låta bli att se denna fantastiska primadonna! Men... i det dolda! 


 Under all prakt och skönhet döljer sig ogräset... 
En sommar full av bröllop och fotograferingar och ogräset får alldeles för fria tyglar. 



Men jag väljer att rikta blicken uppåt och njuta av de fantastiska rosorna och alla hundratals blommorna. Tänk så ljuvligt det är att omge sig med alla dessa rosor. 



Nästa fredag är temat - En charmör!

17 november 2016

Att minnas - Blommig Fredag

Vet ni... ni är underbara hela bunten av er! Tusen tack för era underbara kommentarer och som jag har saknat er allihop! Känns så skönt att vara tillbaka! Veckans tema är att minnas och i mitt fall handlar trädgården så mycket om minnen. Jag satt med F idag och gick igenom bloggen. Alla minnen som finns från det att jag startade och att han har funnits med hela tiden. Jag började ju med bloggen innan han föddes. Vi tittade också på de minnen som finns kopplat till min pappa, hans underbara morfar, de stod varandra så nära så, det här blir ett minnesinlägg med minnen av min pappa.

En oktoberdag för ett par år sen! Jag hade lyckats få tag på ett lass tegelstenar som grannen skulle kasta på tippen. Istället för att köra det dit så dumpade de hela laddningen på uppfarten. Min mamma och pappa var på besök och hjälptes åt i sin takt att släpa upp allt tegel.  När vi i vår kommer att lägga allt tegel som golv i nya orangeriet så kommer jag alltid minnas deras kärleksfulla dragande på skottkärran. 


Alla de stunder i när vi satt i trädgården och pratade, lekte med F och bara var tillsammans. Som här under Eken.


Alltid stöttande och villig att hänga på mina tokigheter. En bild när vi for runt halva Gotland för att leta efter en grind. Till slut hittade vi den och nu är trappen klar där den sedan ska få hänga. Pappa poserade alltid när kameran kom fram och vi alla tre skrattade gott när den här bilden togs. Kommer alltid tänka på det när jag går genom den grinden.


Det här skrev jag på min FaceBook kort efter det att pappa gick bort och det har inget med trädgård att göra men det är en så stor del av mig och jag vill komma ihåg. Jag vill ha det här på min blogg som också är som en sorts dagbok. 

Pappa
Jag kommer att sakna ditt skratt som bubblade ända nere från magen och som fick dina ögon att stråla. Ditt sneda leende och glimten i ögat när du klurade på något eller visste något som vi inte visste. Att avsluta varje telefonsamtal som vi alltid gjorde:
- Vill du veta en sak?
- Vaddå?
- Jag älskar dig!
- Å jag älskar dig, pappa!
Att höra dig prisa och berätta hur stolt du var över mig även över de mest banala små framgångar eller erkännande. I dina ögon var jag oövervinnerlig och världens bästa som tex när jag var Luciakandidat i 9:an och du hade röstningskampanj och raggade röster bland släkt, vänner och totala främlingar. Att höra dig berätta anekdoter om när jag föddes och hur du sprang ut på stan och berättade för hela världen om miraklet som var jag! 
Hur du gladeligen bjöd in Jehovas vittne när de stod utanför dörren, då andra gömde sig bakom gardinen, för att få en stund med dom och diskutera religion och jag tror banne mig att du lyckades få en och annan att börja fundera i andra banor.
Din öppna famn så villkorslös och varm. Din kärlek till mamma som i nästan 50 år bara växte sig starkare och starkare! Hur dina ögon lös varje gång hon kom in i rummet. Hur du jublade när mamma ut från badrummet insvept i en handduk och mammas lite generade kommentar "men Gustaf" nickandes mot oss barn. 
Du hade så många talanger och du skrev dikter! Du trodde på något större men var inte fast i en tanke eller religion. 
Resenärerna
I resandets stund blev jag tveksam
är det här rätt tåg jag befinner mig på.
Se - där kommer konduktören
vart går detta tog frågar jag honom.
Detta min herre svarar konduktören
är evighetens tåg.
I cirkel åker vi runt - runt
ända tills vi lärt oss varför
vi är skapade.
Då stannar tåget
de som vet får stiga av
ty större uppgifter dem väntar.
Men nya stiger på
och så åker vi igen
i cirkel runt - runt.
- Gustaf Conny Strandell -
När jag sa farväl till dig igår låg du så stilla på bädden med ett litet snett leende som om du visste något som vi inte vet! 
Och vet du pappa, jag tror att tåget har stannat och att du har klivit av! Du har rest färdigt och är ämnad för något större!
Jag hoppas så att när det blir min tur får även jag kliva av tåget och möta dig igen! Jag tänker jobba mot det resten av mitt liv och jag tror jag vet hur jag ska göra för det har du visat mig pappa! 
Tack pappa, tack för allt! <3 span="">
JÄD JÄD (Jag Älskar Dig)

Nästa vecka är temat för Blommig Fredag - I det dolda!

16 november 2016

Blommig Fredag! Yes, nu är det dags!

Ibland händer det saker i livet som vi inte kan styra över! Saker vi inte vill ska hända men som vi inte kan göra något åt. Nu i september gick min pappa bort! Han var riktigt dålig i början av sommaren i lunginflammation men lyckades ta sig igenom det och bli helt frisk. Sen en dag fick han en infektion i benet, åkte in till sjukhuset för att få antibiotika, somnade och så stannade hans hjärta. Hans stora fantastiska hjärta!

 Allt blev satt på paus! Allt slutade att fungera! Alla planer om Blommig Fredag glömdes bort! Jag förstår att ni undrat men jag glömde helt bort att jag hade en blogg och ett tema för hela hösten och vintern.


Nu har det gått nästan två månader och jag börjar komma tillbaka och med det även lusten och längtan. Längtan till trädgård allt spännande som händer runt omkring vår trädgård för det mina vänner är inte lite.


Med kort varsel så kör vi redan nu på fredag och temat blir - Att minnas! Välkomna till en ny säsong av Blommig Fredag!